Hata, hata, hata SLU.

I förrgår var jag manisk. I dag är jag depressiv. Försökte läsa på om kolhydrater men kan inte koncentrera mig. Jag förstår ingenting av svaren på de gamla instuderingstentorna och när jag sedan räknade dagarna fram till tentan insåg jag att jag är körd. Då kom gråten. Och sen har det hållit på.
Tysken kallade mig elitist. Och kanske ligger det något i det. Jag har höga krav på mig själv och andra. Jag fnyser åt humanisterna som inte förstår hur lätt de haft det. Och jag känner hela tiden en förväntan hemifrån att prestera. "Visa vad man kan" liksom. Jag var ju den där som alltid var bäst. Nu vill jag mest bara överleva. Ibland inte ens det. Jag klarar inte av att ta in de här enorma mängderna informtion just nu. Frågan är om jag någonsin kommer att göra det. Är det värt att må så här dåligt för ett fast jobb? Vill jag ens bli veterinär längre? Om inte - lånen jag tagit de senaste åren, vem ska betala av dem? Det är omöjligt att plugga när man har så mycket annat som kräver energi. Det förstår jag ju rent intellektuellt. Ändå känner jag mig dum. Och grinar igen.
I morgon bitti ska jag in på hjärnröntgen. Ja, det är sant. För en gångs skull har jag träffat en läkare som tar mig på allvar. De många och långa minnesluckorna är inte normala. Inte att somna var och varannan eftermiddag heller. Men eftersom jag inte har balansrubbningar som min vän känner jag mig inte orolig för att det skulle vara en tumör. När jag beskrev min situation för läkaren tyckte han det framstod som ganska solklart att jag är utmattad. Redan i förra veckan var jag inne och lämnade en hel hög med blodprover. Och på måndag får jag besked. Efter den första operationen hade jag skyhöga levervärden och lågt HB. Jag var ju helt urlakad och grå. Orkade med nöd och näppe ta mig till sjukhuset för egen maskin. Egentligen var det helt otroligt att jag inte fick någon form av färdtjänst för det var verkligen ett projekt att sitta på buss och t-bana och må så dåligt som jag gjorde då. Den här sommaren har jag åtminstone fått sova, vilket i sin tur gjort att jag orkat vara social då och då på kvällarna. Men så fort jag försöker sätta igång med plugget igen åker jag på nån slags backlash. Det gick att läsa en vecka och sen var det stopp. Hjärnan bara lägger av. Varför kan de inte dela upp den här jättekursen i tre mindre så att vi idioter också har en chans?