Mysteriska Penny

Nån Fejjanpolare har misstagit min depression för ett tecken på att jag skulle vara "mysterious", ha ha. Så fel det kan bli. Har ägnat dagen åt att ringa flera lärare och maila ut till klassen, programnämnden och Högskoleverket om hur överjävligt vi har det. beskeden jag fick från lärarhåll var inte bra. Kör jag på någon av vårens tentor är det bye bye. Kör jag på biokemin i augusti likaså. Jag mår pyton. Tyckte att det höll på att vända igår men ikväll gick luften ur mig igen. Kom på att jag glömt ta mina antidepressiva i några dagar och det kan förstås spela in. Hundarna kommer att tillbringa sin tioårsdag i den andra familjen. Blir nog bäst så. De mår inte bra av att vara med mig när jag är så här. Ingen mår bra av att vara med mig. Allra minst jag själv. Så fort jag går ut genom dörren blir de hysteriska. När jag kommer hem är de hysteriska. Det blir så laddat att komma och gå när man är ensam med dem. I en familj på fyra är det ingen big deal att någon går till tvättstugan. Hundarna saknar en husse, helt klart. Själv är jag bara tom. Och rädd för vad det ska bli av mig. Eller inte bli. Jag vill verkligen inte gå till soc i höst. Sånt gynnar knappast min kreativitet. Inga barn blir gjorda. Inga böcker skrivna. Inga tentor fixade. Bara mörker. Sorry.