När ska smala människor få vara ifred? I dagens Aftonblad kan man läsa om en modell som medvetet gick upp i vikt för att, som hon själv uttrycker det, "inte vara ett dålig föredöme för unga tjejer".
Kruxet är bara att hon innan viktuppgången INTE var anorektiker. Utan bara hade hög ämnesomsättning. Vilket ganska många har i tonåren. Jag vägde själv 37 kilo när jag var 15 år men ljög i skolan och sa att jag vägde 40 i hopp om att slippa de ständiga gliringarna om "etiopienbarn" och att mina vader var lika smala som andras armar.
Jag är glad att mobbningen inte fick mig att lägga om min kost, som Aftonbladets modell gjorde. Hennes recept på viktuppgång är nämligen inte speciellt hälsosamt.
– Jag åt flera gånger om dagen, mycket fet mat och mycket kolhydrater. Chips, godis och ostbågar hela tiden. Utöver detta drack jag proteindrinkar, ”gainers” som body builders dricker också shottade jag en halv deciliter olja om dagen.
Vad en sådan kost gör med kroppens blodbanor och inre organ ska vi inte tala om.
– Tittar man på catwalken idag så är det ju samma ideal, säger modellen.
När jag växte upp fanns ett helt annat ideal. Åtminstone i landsorten. Killarnas dregelobjekt nummer ett hette Samantha Fox och var krallig som en Belgian Blue. I Sverige fanns mulliga Carola. Och i skolan de lönnfeta luciakandidaterna med stora bröst.
Nu är jag själv en tant på sextio pannor. Så lik min mamma att det gör ont när jag ser mig i spegeln. Kan inte påstå att jag trivs med att vara "normalviktig". Jag är ju tjock. Men har åtmintone en anledning. I sommar ska jag börja träna igen, när ryggen orkar. Bara köra Friskismaskinerna utan tyngder till att börja med. Kanske göra åt klippkortet på Medisbadet. Det får duga. Jag har ju inte tänkt gå ner till 37 igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller med. Har fått höra hela mitt liv samma tjafs "gud vad smal du är, äter du inget?!". Nu ser jag flickornas snea blickar för vad de faktiskt är; avundsjuka.
Intressant i frågan är ju också att fröken Hanna Fridén har gjort en förminsning av magsäcken då hon var enormt överviktig innan. Jag undrar varför hon inte vågar berätta det.
Jag skulle tippa på att det var tidningens val att inte skriva det. Eftersom det komplicerar historien och tar udden av hela grejen. Men det är, som sagt, min gissning.
Sthlmare: En förminskning av magsäcken? Är du helt bakom flötet? Smaklöst att slänga sig med sådanna lögner. Sluta hitta på sånt tjafs. Jag har skrivit vid ett flertal tillfällen att jag var överviktig en period i tonåren för att jag gick på tunga antidepressiva medel (jag var sjukskriven i tre år, vilket också är den tid jag var överviktig med en topp på 85 kg), när jag slutade ta dem gick jag dock ner till min normala vikt. Det här har jag skrivit om många gånger, och du kan själv kolla upp bieffekterna på Buspar och Fluoxetin om du inte tror mig. Respektlöst att hitta på lögner! Speciellt eftersom att jag aldrig varit så pass överviktig att en magsäcksoperation skulle vara motiverad, jag har vägt 85 kg som mest vilket inte är ENORMT och inte hälsovådligt heller, utan jag hade helt hälsosamma värden. Usch, vad arg jag blir på dig, din fega anonyma lögnare!
Hej!
Som svar till inlägget.
1. Jag är inte modell och har aldrig varit, jag är bara en helt normal tjej som råkar jobba med media och mode.
2. Jag har aldrig blivit mobbad för att jag var smal. Javisst, jag har varit med om att folk frågar varför man har anorexi eller om man inte ska gå upp i vikt, men å andra sidan har jag också fått höra hur snyggt smal jag är och tjejer har frågat om bantningstips samt att alla skönhetsideal i alla tidningar visade upp MIN kropp som det idealiska. Överallt jag tittade var det MIN kropp i modemagasin och "hälsomagasin" som framställdes som det ultimata. Att då påstå att det finns en smalmobbning i samhället är konstigt. Man kommer alltid få kommentarer från vissa osympatiska jäklar som inte vet hur man ska bete sig. Vissa kommer säga att man är ful oavsett hur man ser ut. Att härleda det till att det skulle vara en smalmobbning i samhället är konstigt.
3. Jag har också varit överviktig en period i mitt liv på ungefär 3 år, vilket står i min blogg om man orkar läsa vidare istället för att ta saker för givet. Att vara överviktig är svårt. Förutom att du får se överallt att du är ful, dum och oansvarig för att du är överviktigt så haglar kommentarerna, samt att många varken är intresserade av dig varken som vän eller romantiskt bara på grund av din kroppshydda. Du får veta överallt att du är ful. Det är mobbning.
Jag har varit underviktig, normalviktig och överviktig. Trust me, jag vet vad jag talar om. Man blir absolut bäst behandlad som väldigt smal. Tragiskt nog. Så att prata om smalmobbning bara på grund av vissa elaka människor är... nej, det stämmer inte.
För det sista. Det står i artikeln att jag har haft hjälp av dietister. Jag går på regelbundna läkarkontroller för att se så att jag inte mår dåligt. Mina blod och levervärden är perfekta. Min diet är inte skadlig för mig på något vis, och det kanske kan vara bra och fråga om sånt innan man tar saker för givet.
Jag har inte gått upp i vikt pga någon mobbning. Jag har gått upp i vikt för att jag inte vill se så många unga tjejer göra sig sjuka genom svält. Jag vill inte se att så många tjejer mår dåligt över deras vikt. Jag är trött på det, och jag är villig att göra något själv för att hjälpa till och ändra dagens ideal där det enbart är smala människor som ses som vackra. För det är sjukt, och folk borde kunna känna sig vackra i sina naturliga kroppar istället för att pressa sig igenom skadliga bantningskurer.
Tack för mig.
Skicka en kommentar