Har ringt och mailat halva dan och blir bara mer och mer frustrerad över min situation. Känner mig korkad som inte fattade att jag borde ha satsat på biomedicintentan nu istället för den schemalagda kursen i fysiologi. Biomedicinen är en så kallad stopptenta, vilket innebär att man inte blir uppflyttad till årskurs två om man inte klarat den. Och det spelar ingen roll att jag varit sjuk. En underkänd stopptenta är lika med stopp. Min dumma fan som inte begrep det. Trodde jag kunde slippa undan med ett läkaritnyg. Göra om tentan nästa höst om jag inte sätter den i augusti. För jag har svårt att tänka mig att jag kommer att klara den på första försöket. Med tanke på vilka superhjärnor som faktiskt underkändes på just den tentan före jul. Har man dessutom missat alla labbar och det gått nästan ett år sen föreläsningarna är oddsen inte de bästa. På måndag går vårens enda generella omtentatillfälle med möjlighet att skriva biomedicinen för dem som missade/underkändes i december. En av lärarna jag pratade med i går beklagade att jag inte satsat på¨den istället för på fysiologin.
Men kunde jag ha gjort på något annat sätt? I kurspresentationen står att läsa att BMBn utöver lektioner och labbar kräver 300 timmar litteraturstudier. Och 300 timmar är svårt att klämma in på ett påsklov. Att parallelläsa en så pass tung biomedicinkurs med en likaledes jobbig fysiologikurs fungerar inte. Det insåg jag direkt. Så jag bestämde mig för att satsa på augustitentan. Nu verkar alla tycka att jag gjort ett felval. Eftersom jag körde på fysiologitentan. Den får jag skriva om först i januari 2009. Det är verkligen helt galet. Fattar de där gubbarna som tar beslut om våra tentor vilken helvetisk press det är att hela tiden ha i bakhuvudet: fixar jag inte det här får jag gå till soc i ett år...? Man blir helt blockerad. det är inte rimligt att det ska vara på det här viset. Klart att studenthälsans väntrum till hälften är fyllt av veterinärstudenter. År efter år. Kan man nånsin förvänta sig en förändring till det bättre?
Min tv håller på att braka ihop fullständigt nu. Tjuter och har sig hela tiden. Men i det liv jag levt de senaste två, tre åren spelar det knappast någon roll att jag inte har råd med en ny.
onsdag, mars 26, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar