Mer ångest

Jag säger som Håkan. Jag är bara inte gjord för dessa dar. Har varit med katten på utställning i Kista hela helgen och det är verkligen inte roligt. Men ett nödvändigt ont om man vill ta en kull så småningom. Och jag har lovat uppfödaren. Dessutom en bra anledning att undvika helgens festande med U och M. M som jag inte orkar träffa. Nu har han skickat två sms som jag inte svarat på. Vad ska jag säga? När han frågar hur jag mår och om vi ska ses i veckan? Jag mår ju skit. Till viss del på grund av honom. Visst är det jobbet också. Jag har de sämsta tänkbara förutsättningar för att må bra just nu. Men egentligen inte sämsta tänkbara förutsättningar för att inleda en relation. Inte om det är Den Rätte. Men med M känns det bara destruktivt och fel. Jag har blivit så mycket bättre på att ta tempen på en relation i ett tidigare skede. Och så mycket bättre på att sätta stopp. Samtidigt längtar jag efter sex. Eller bara någon att krama. Någon att vakna med. Någon som stannar på frukost. Och kanske en film. Någon som fyller på katternas matskål bara så där. Någon som bläddrar igenom min vinylsamling och hittar något att spela. Någon som tar ut hunden när jag är bakis. Någon som inte retar mig för mitt leverne. Eller mina drömmar. Någon som tror på mig. Och tycker om mig för den jag är. Jag vet. Det låter helt absurt. Men jag vill faktiskt inte ha något annat. Då mår jag ändå bara dåligt. Som nu.