torsdag, december 14, 2006

Döden på t-banan

Hela hösten har Connex frestat mitt tålamod. Och min hälsa. Det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. I dag spydde jag på t-banan.
Varje morgon och eftermiddag är det samma visa. Alldeles för få tåg till och från Norsborg och när det väl dyker upp ett är det så fullpackat att det knappt finns något syre kvar i vagnarna. Och har jag inte heller käkat på ett tag blir jag alltid illamående. Som fan. Svetten bryter fram och det snurrar i skallen och allt jag kan tänka på är om jag ska kasta upp på den gamla svennefarbrorn i tweedkavaj eller turktjejen som stinker billig parfym. Turligt nog lyckades jag hålla mig tills dörrarna öppnades vid Liljeholmen, så mina medpassagerare slapp gå med kräk på kavajslaget resten av dagen. Men om jag bara fick sitta ner skulle jag inte bli så yr. Nu fraktas vi som köttdjur lutade mot varandra i trånga boskapsvagnar på väg mot döden. Åtminstone känns det så.
Men vad ska man göra? Vem bryr sig om ännu en insändare i gratistidningarna? Vem bryr sig om vad det fattiga förortsfolket tycker om någonting alls?
Det är 2000-tal. Sverige är ett rikt land. Ändå tvingas jag betala nästan en tiondel av min inkomst för en kollektivtrafik som inte fungerar medan mina pengar går till nya bilvägar för gubbarna från Djursholm och Sollentuna. Det är helt enkelt för jävligt.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Shit.
Vad mer kan jag säga.
Hoppas att du mår bättre nu.

Victor sa...

sl:s vd fick sparken idag. tyvärr tror jag att det bara leder till ännu sämre grejjor. liksom, allianzen vill ha någon med deras profil på posten. hejdå rättvisa.

Lisa sa...

Hoppas att du mår bättre.
Håller med dig om kollektivtrafiken. Men bättre vägar och en ringled är farmför allt till för att långväga trafik bla tunga lastbilar inte ska behöva köra genom innerstan och förpesta.

I förhållande till sin storlek har Stockholm en osedvanligt dålig trafikplanering med inernationella mått.

Jag har ingen bil, ogillar bilism, men anser ändå realpolitiskt att vägprojektet är en nödvändighet. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Anonym sa...

Om kollektivtrafiken fungerade bra skulle fler ställa bilen. Som det är i dag förstår jag mycket väl att alla som har råd kör bil.
Trängselskatterna var ett ypperligt sätt att få ner innerstadstrafiken. Yrkesförarna i stan har ju märkt en avsevärd förbättring iom försöket. Och vad gäller vägar för tung trafik finns det ju redan bra skyltning runt stan för dessa! Jag tror tyvärr att de främsta ivrarna för ringleder är just tjänstemän från bättre förorter som vill ha kortare körtid till jobbet. Och eftersom det ena utesluter det andra, i enlighet med det nya styrets visioner, anser jag att man ska satsa pengarna där de gör störst nytta för flest människor. Och det är tveklöst inom kollektivtrafiken.
Långtradartransporterna måste minskas både för miljöns och trafiksäkerhetens skull, men satsningarna på tågtransporter har ju ständigt uteblivit. Bara mp driver den frågan trots den nyväckta medvetenheten kring växthuseffekten.
Och jag har ju bil, om än avställd för tillfället. Vägarna i Stockholm är bra. Det stora problemet är snarare alla förbud (enkelriktat, bussfilen genom hela Hägersten som tvingar folk att köra till Kungens Kurva för att komma till Axelsberg, vänstersvängar på Sveav osv) som driver ovana förare tio varv runt stan innan de når målet. Tanken var god men får motsatt effekt i praktiken. Min lösning är tullar, färre förbudsskyltar och gratis kollektivtrafik. Vi har trots allt bra mycket bättre vägar än Norge.
Tack får påsen igår, Lisa! Den kom till användning...

Anonym sa...

Håller med! Tullar, skatt på trafiken genom stan och alla former av avgifter är grymt bra för (miljön) i stockholm.
Fast i den kollektiva svängen kommer man alltid pressa turerna hur det än blir - så länge den är privatiserad. Dvs din önskedröm är en utopi!

Om överskottet på biltullarna kom de kollektiva resenärerna till godo så vore allt väl. Men så kommer aldrig bli fallet.
/Robban

Anonym sa...

Jag är rädd att du har alldeles rätt, Robban. I liberalismens drömvärld skulle privatiseringarna fungera genom att den som inte levererar en tillräckligt bra produkt blev av med avtalet. Men tyvärr fungerar det ju inte i praktiken eftersom Stockholm i sin dumsnåla privatiseringsiver anlitat billigast möjliga part och nu sitter fast i ett avtal man inte vet hur man ska ta sig ur. Om man ens vill.
Besluten tas som vanligt av människor som har råd att åka taxi.