I dag har jag fanimig varit duktig. Har jobbat undan alla kemiuppgifter(utom den nedan) inför nästa veckas tenta. OCH skrivit klart hemuppgiften i etologi. Jag är stolt över mig själv. Men speciellt kul att blogga om är det väl inte direkt. Skötsamhet är inte så spännande.
Sprang på Klas på väg hem och vi kom att tala om Tyskland och obegåvade, tyska män eftersom han just varit i Kiev. Inte så att Kievborna skulle vara speciellt obegåvade men vi kom fram till att tyska män ofta är oerhört dåliga på engelska medan kvinnorna pratar ganska bra. Och jag nämnde min vistelse i Berlin 93/94 då jag och min dåvarande pojkvän bodde hos en tjej i Kreutzberg (har glömt hur det stavas) som på den tiden fortfarande var ganska billigt och nedgånget och mest befolkat av turkar och en och annan fattig student. Hur som helst så pratade hon rätt bra engelska (och svenska) medan hennes pojkvän och hans vänner verkligen tvingade mig att öva på min gamla skoltyska. Jag minns hur vi hamnade hemma hos ett par snubbar som rökte heroin och åt räkor hela tiden. Klas tyckte att jag borde skriva om mina Berlinupplevelser och det tycker jag med. Problemet är bara att ingen verkar vilja läsa om det.
Hela Kreuzberg var för övrigt rätt inrökt och är säkert fortfarande. Billiga bostäder och schysst knark är förstås anledningen till att halva konstsverige bosatt sig i Berlin. Det kallas "bra kulturklimat".
Jag gillade verkligen Berlin. Få städer har fått mig att känna mig så välkommen. Och ändå regnade det hela tiden. Men kanske var det just det eviga regnet och den grå betongen som talade till min unga depprockarsjäl. Jag kände mig ju så förfärligt vilsen i Spanien året efter. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att återse staden sen mitt första besök. Men kanske nån gång. Jag hoppas det.
Nu måste jag torka upp en kattspya.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar