Som på beställning. Av begravningsentreprenören alltså. Ringer en gubbe och skriker att "nu är det väl ändå dags att flytta på den där husvagnen!".
Den står parkerad på gatan. Helt lagligt veckans sju dagar fram till den 1 november. Men jag ska ju flytta den innan dess. Och det sa jag. Men gubben gav sig inte utan fortsatte att skrika om att gatan inte är nån husvagnsparkering.
"Var hade du tänkt att jag skulle ställa den då?" undrade jag men fick förstås inget svar.
Efter att ha sökt på gubbens nummer utan framgång och gråtit en stund i soffan läser jag Martina Haags "Underbar och älskad av alla". Det känns lite bättre. För nu skrattar och gråter jag om vartannat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ta inte allt personligt. Idioter finns det överallt alltid. Som Bobby M skulle ha sagt; I & I overstand.
Men det är svårt. Jag är så skraj att nån idiot ska ge sig på min bil igen. Eller husvagnen. Jag vet inte vem han är. Han presenterade sig aldrig. De brukar inte göra det...
I & I håller med sången. Fegisar finns det överallt, det är bara att lägga på luren nästa gång, det är inte värt att bemöta dom, dom är inte intresserade av att lyssna och behöver ofta bara "venta" av sig.
Det effektivaste är att be att få deras nummer så att man kan ringa upp igen om fem minuter, och skylla på att man för tillfället inte kan prata. Vägrar dom att uppge nummer så ber man dom bara snällt att ringa upp om fem minuter. Så hinner man mentalt förbereda sig - det hjälper även mot journalister som ringer upp ;)
Tack för tipset, feberfrossa!
;)
Skicka en kommentar