Ge oss en vårdkoordinator!

Efter Patientnämnden och Patientförsäkringen har jag nu också anmält till den sista instansen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Och det känns förbannat skönt att ha det gjort. Preskriptionstiden där går ut redan i höst, vilket jag blev påmind om när jag ringde Patientnämnden härom veckan. Fyra personer har jag anmält, två sköterskor och två läkare. Nu jävlar!
Energin kommer i vågor. När jag orkar kan det bli många samtal och brev. När jag hindras av trötthet och livstrassel ligger jag kvar under täcket och lipar. Det har varit svårt att få kärleken att förstå hur tungt det här är för mig. Att få hjälp med några samtal till sjukvården kan betyda så otroligt mycket mer än middag eller hjälp med bilen. Sånt fixar jag ju själv. Och utan att gråta av frustration och uppgivenhet. Men, som en annan sjuk vän sa i veckan, så verkar det alltmer som om man måste ha gått igenom skiten själv för att förstå. Ge oss långtidssjuka en koordinator som sköter samtalen med vården nu!