This city was sticky and cruel

Kan nån jävel förklara hur man klistrar in länkar i inläggen så att det verkligen syns nåt också? Det funkar ju inte att klicka på den där jävla symbolen och sen klistra in html-adressen. Skitblogger.
Har lyssnat på Roy säkert tjugo gånger i dag, "I had to escape, this city was sticky and cruel..." med det där läspiga uttalet. Är hemma och snorar i min smutsiga morgonrock som jag fick när jag slutade på den senaste tidningen. Jag vet inte vad det är med mediabranschen och morgonrockar. Varför får man alltid såna eller benjaminfikusar när man slutar? Eller solhattar och fula ryggsäckar med firmatryck? På en av blaskorna fick jag en flaska vin av en matskribent. Det var bättre.
Jag har legat sömnlös i fyra nätter och lyssnat på min hamrande grannes MTV-orgier precis under min sovalkov. I går hade jag kemiprov och var så trött att jag började grina när jag inte ens fattade frågeställningarna, än mindre kunde räkna ut andelen vätejoner i nån jävla saltsyralösning med ett visst pH. Vilket jag inte hade några som helst problem med för några dagar sen. Men det var innan den stora tröttheten satte in. Och yrseln. Som jag i måndags fick veta, av min läkare på smärtkliniken, beror på den kramplösande epilepsimedicinen jag fått mot värken. Tack så mycket för det liksom. Jag lämnade in kemiprovet utan att ens ha försökt mig på att lösa de fyra sista uppgifterna. De där viktiga fyrapoängarna man måste kunna för att ha någon chans på vg. Nu tror jag inte att jag blir godkänd ens. Försökte gapa på min granne att sänka tv:n i natt men tror inte han hörde mig. Och jag hade ingen lust att dra på mig min sunkiga morgonrock och gå ner och ringa på. Tror han krökar för det var ett jävla spring i trappan och luktade rök som fan. Men till slut kom jag på att jag faktiskt hade en burk stesolid hemma så jag tog tre såna och lyckades somna framåt morgonkvisten. Sen sov jag till ett och vaknade med minnen av en märklig dröm om mitt ex. Han det tog slut med för fem år sen. Varför drömmer jag om honom nu? Varför känner jag mig ensam mitt i mitt upptagna turboliv? Och varför mår jag så jävla dåligt? Tror jag håller på att gå in i den berömda väggen. Hatar det uttrycket. Men nånting är det som är jävligt fel.