fredag, oktober 13, 2006

Mail till bitterfittan

"Varför namedroppar du hela tiden? Varför är du så arg/bitter på alla hela tiden? Varför säger du emot dig själv vid upprepade tillfällen?
(tänker närmast på bostadsrättsfrågan)
Det finns bara ett system som fungerar för människor och det är marknadsekonomi. Slopa bidragen och tullarna så får vi en jämnare fördelning av resurserna."
Lefunk

Detta är bara ett smakprov på alla de fina mail jag får från mina läsare. Jag har länge varit medveten om att man inte behöver heta Virtanen och ha 50 000 läsare för att få hatmail. Ibland verkar det som om de flesta som söker på ordet "feminism" enbart är ute efter att dissa, hata, skriva ner eller som den här killen: klaga medelst standardformulär på att man verkar "arg" eller "bitter".
Det finns väl inte en tjej/kvinna som inte behövt stå till svars som "bitterfitta" så fort hon haft en åsikt om något som är fel i samhället. Och det är intressant att det i nio fall av tio är just vita medelklassmän med liberala/borgerliga värderingar som gång på gång misstar engagemang för bitterhet.
Den här bloggen är inte till för solkenshistorier. Det står redan i beskrivningen på Bloggportalen att den ska handla "om sanningen bakom tidningsrubrikerna. Om det lilla livet i den stora världen. Om hur var och en av oss kan göra en skillnad. Om livet i en förortsetta. Om katter, hundar, trädgårdsdrömmar, politik, djurrätt, feminism och längtan efter att bli frisk".
Sen har det kanske inte blivit så mycket av trädgårdsdrömmarna. Jag har ju bara en sketen balkong och har trots allt tillbringat en stor del av det senaste året på sjukhus.
Vad svarar man en sån här kille? Han tycker att jag namedroppar. Bara en sån sak. EN ENDA text av 131 handlar om min tid i "kändissverige" och förstod han inte ironin i den texten ("Jag mötte Lassie") och mitt självklara val att lämna hela den där världen bakom mig, ja då vet jag faktiskt inte vad mer jag ska säga. Är han avundsjuk? Verkar han rentav lite bitter? Döm själva.
Men vad gäller bostadspolitiken har jag en mycket tydlig uppfattning - nämligen den att allmännyttan INTE bör säljas ut. På vilket sätt skulle det gynna de fattiga att chansen till en egen bostad går från minimal till obefintlig?
Och förslaget om att "slopa bidragen" kan bara komma från en frisk, vit man med stadig inkomst. Det är så lågt att jag inte ens tänker bemöta det. Blir bara deprimerad.
Men när jag orkar tänker jag fortsätta skriva om min gamla bil, mina djur, den sjuka vården, den havererade bostadspolitiken och min grå vardag med skolarbete och ryggvärk. Like it or not. Men händer det nåt kul lovar jag att ni blir de första som får veta det.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Jag jobbar som journalist och ska skriva om delad vårdnad om husdjur för tidningen amelia.
Läste att du har delad vårdnad om hunden (?). Vill du vara med?
Ring mig gärna på tel 073-97 65 701. Eller mejla ditt telnr på lindanewnham@hotmail.com så ringer jag.

Vänligen
Linda Newnham
Tel 073-97 65 701

Anonym sa...

Bitterkukar finns det gott om.

Anonym sa...

Linda, du har missuppfattat grejen. Jag har inte delad vårdnad med mitt ex och jag förmodar att det är vad som är intressant för amelia.
Och - hade du läst det här blogginlägget du kommenterat borde du inse att jag knappast vill ställa upp i någon tidning heller. Sorry. God jaktlycka någon annanstans!
:)

Victor sa...

men det är ju verkligen humor att säga "slopa bidragen och tullarna så får vi jämnare fördelning av resurserna." jag bara längtar tills den dagen allianzen får rätt, då kommer ju alla ha det bra. och hej vad sannolikt det känns.

Anonym sa...

Ja, och dessa omedvetet roliga är tyvärr så många att vi fått ett helt gäng skatteskolkare som ministrar. Jag tycker nästan lite synd om Reinfeldt.

Victor sa...

nästan. lite, nästan.

Anonym sa...

Det tycks röra sig om ett uttryck för "tredubbel förnedring", i korthet ungefär:

Först får somliga en god start i livet vad beträffar socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital.
Sedan använder de detta kapital till att öka försprånget till de med mindre tur i lotteriet.
Och som tårta på moset släpper de spydigheter omkring sig mot och ser ner på dem som försöker påtala att livet inte är rättvist men att politik kan användas till att minska orättvisorna.

Kan det vara så att det rör sig om ett sätt att döva det egna samvetet när det viskar att de kanske inte kommit dit de gjort bara genom talang och slit?
Psykologisk psykofarmaka? För tänk om fler välbärgade (män) insåge hur mycket de fått gratis som andra fått jobba åratal för, då skulle de kanske besväras av empati, eller?
(Fenomenet gäller i och för sig inte bara ekonomiska olikheter, men där tar det sig de fulaste politiska uttrycken.)


Kämpa på!
/Naturbarnet