Fem frågor är fler än en flicka mäktar med

Helgen är här och ingen vill följa med till popquizen på Pet Sounds Bar. Pär ska till Ugglan och Ninni kan inget om musik och Sofi är jättegravid och alla de gulliga paren ska på bio och se Djävulen bär Prada. Hej Fredagsångest! Jag som nyss var sjuk och helt inställd på att sitta hemma och byta ut alla cd-fodral och sortera in skivorna efter genre istället för begynnelsebokstav. Tänk sånt trams man kan ägna sig åt som vit, man och medelklass. Eller eh...uppenbarligen också som kvinna och med en ekonomi under existensminimum. Det borde knappast längre överraska nån, i den här upplysta världsmetropolen vissa tror att vi bor i, att även kvinnor kan vara nästintill besatta av rockmusik. Men ändå får jag ständigt en hel rad väldigt korkade frågor när jag är ute och dj:ar. Här ett urval:
1. "Är det DINA skivor?
2. Öh bruden! Kan jag få en stor stark!?
3. Har du bara best of eller?
4. Ironiskt när de ser att jag kör hembränt: "Oj, vad du köper mycket skivor då!"
5. Fisförnämt: Spelar du ingen vinyl?
Svaren är:
1. Jag spelar bara egna skivor när jag är ute. Undantag görs endast om någon annan tagit med en skiva jag glömt. Jag vill ju kunna stå för det jag spelar. Således har unga gossar med egna demos ingen chans hos mig. Före stängningsdags.
2. Som inbjuden dj har man inte ett skit med barens jobb att göra. Det finns inte tid. Och jag tror inte ens det är tillåtet.
3. Jag tar ofta med mig best of eller ännu hellre egenkomponerade samlingar eftersom så många albumspår sällan funkar att spela ute, i synnerhet inte för dansgolv. PÅ detta sätt sparar jag massor av plats - och bärkraft.
4. Efter att ha blivit bestulen på en smärre förmögenhet efter en spelning på Mondo har jag bränt över det mesta på skivor det inte tar flera månadslöner att återskapa.
5. Se fråga 3 och 4 plus att många ställen (dock ej Snotty!) plockat bort sina vinylspelare alternativt finns det inte plats att ställa backen på. På vissa ställen sitter man nästan i knät på kocken medan bartendern langar ut öl ovanför huvet (läs: Folkhemmets "Det stora havet").
Så, nu slipper åtminstone den här bloggens flitiga läsare ställa några dumma frågor om mitt skivspelande. Sprid gärna budskapet till mindre belästa vänner!
Er evigt tacksamma
Penny Lane