Mitt nya favoritprogram är varken Entourage eller Weeds utan en ny, svenskproducerad såpa som sänds samma kväll: Bonde söker fru.
Det ska bli sjukt spännande att se vad det är för kvinnor som skrivit till dessa fyra kärlekskranka män på vischan. En av gubbarna fick ju lite sexiga bilder på en glasögonprydd veterinär stående på alla fyra. Hon verkar helt galen. Och nej, det är inte jag. Henne får vi se nästa vecka.
Men man undgår ju inte att fundera en del över varför dessa herrar inte träffat kärleken tidigare. När man som Andreas Westesson, dubbelhakan från Östergötland, snackar om att någon sökande har schyssta boobies men att han helst vill ha Emma Andersson, då förstår man varför det inte gått så bra hittills.
TV4, onsdagar 20.00.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Trots att jag måste försvara både Entourage och Weeds håller jag med dej om att Bonde söker fru är strålande underhållning. DESSUTOM någon kanske tom. hittar Kärleken på riktigt...
Alla tre är bra program, vilket innebär att det inte blir något pluggande alls för mig på onsdagkvällar. Även om det är studierna jag skyller på för att slippa gå på lokal under veckans bästa tv-kväll. Du skriver bra. Är du finlandssvensk?
Tack. Jepp, finlandssvensk. När du läser mina kommentarer/inlägg kan du föreställa dej en muminröst som pratar.
Mina päron är finlandssvenskar, så jag tillbringade alla somrar som barn i Hangö. Hemma i Sverige fick jag gå hos talpedagog i skolan. Det sörjer jag nu.
Jag har ett favoritord som finlandssvenskar brukar använda: ingalunda.
"Ingalunda är du från Sverrjji!", sa en gubbe i Ingå till mig en gång.
Så stolt jag blev:)
Många år senare kom hiphoplåten "Mina hundar" som rimmade på ingalunda och även rikssvenskarna fick lära sig betydelsen av detta vackra ord.
"Ingalunda" är ett fantastiskt uttryck och jag har faktiskt också tillbringat alla mina barndoms somrar utanför Hangö. Den finlandssvenska ankdammen är liten, liten...
Skicka en kommentar