Så många mästerverk, så lite tid

Tack Klas för gott samarbete i båset och tack alla kära vänner som kom och lyssnade igår! Det var riktigt roligt. Till och med Niklas Frisk verkade digga låtvalen och var glad som en lax där i andra änden av baren. Jag har aldrig sett snubben ens dra på munnen tidigare och då har vi ändå hängt på samma klubbar i flera år.
En uppföljning kommer inom kort med alla de låtar vi inte hann spela för att el kommandante ville hem och sova. Och var var egentligen nattmackorna? Jag vet faktiskt inte ens hur kvällens kock såg ut. Lyckades han smita hem bakvägen? Många frågor. Inga svar. Nu utmanar jag Klas att fixa spelning nästa gång. Folkhemmet kanske vore nåt. Det var det allra första stället jag spelade på i Stockholm. Sen har det blivit många (Kvarnen och Öst 100 får slåss om jumboplatsen) även om jag var ordentligt ringrostig nu och inte alls kompis med Snottys mixerbord som verkar sakna fungerande snabbspolningsfunktion. Åtminstone hittade inte vi någon och därmed gick vår ärade publik miste om alla låtar med sega tvåminutersintron. Som Det bedste til mig og mine venner med Gasolin eller Detroit rock city från Destroyer. En annan gång. Jag lovar.
Bäst: När Klas fläskade på Roy Orbisons "I drove all night" och en för mig helt okänd Mick Jagger-dänga som gav mig ståpäls. Varför kan inte Stones göra såna låtar idag? Måste ladda hem!
Roligast: Den långhåriga snubben som älskade Budgie och Blue Öyster Cult och fällde allt lustigare kommentarer ju mer han fick innanför västen. Strax efter stängning baxades han slutligen ut ur lokalen av Jeppe som ropade "det brinner! det brinner!"
Sämst: Att det tog slut så fort.