Minkarna och aborträtten - valets bortglömda frågor

Knappt en månad vid makten och en minister kort deklarerar borgarna att förbudet mot minkfarmningen upphävs. Detta innebär att tiotusentals djur under de kommande fyra åren kommer att spärras in och vanvårdas i minimala burar för att sedan dödas med elchocker. För att rika kärringar ska få svida sig i deras päls. Men den berömda NÄRINGEN går ju alltid först i den borgerliga utopin. Därmed ska också Djurskyddsmyndigheten bort och i och med det finns inte en enda myndighet kvar som för djurens talan i vårt fina, upplysta välfärdsland.
Tack, svenska folket för att ni gjorde detta möjligt!
Media bestämde sig ganska tidigt för att djuren inte var någon het fråga i valrörelsen. Detta trots att det är en av få frågor där vi ser en väldigt tydlig skiljelinje mellan blocken.
Och en försiktigt trevande fråga om aborträtten trixades lika smidigt bort av Göran Hägglund i SVT:s utfrågning.
Men så här en månad efter valet är abortfrågan plötsligt hot stuff igen för kd, enligt min bloggkamrat Queer Vegan.
Med nuvarande lagtiftning är all sjukvård i Sverige, utom just aborter, tillgänglig även för utländska medborgare. Varför det är så här tål att fundera på, en gissning är att man vill slippa lämmeltågen av kvinnor från Polen, Irland och Portugal där abort i praktiken är olagligt. När rösterna nu har höjts för att göra det möjligt för utländska kvinnor att få abort i Sverige ser kd sin chans att förändra abortlagen.
Kd-kvinnors ordförande Dèsirèe Pethrus Engström anser att Sverige bör sänka gränsen för fri abort för att slippa sjukvårdsturismen från dessa länder.
Men om vi sänker gränsen och gör det olagligt att abortera får vi samma elände här som i Polen och Irland, kvinnor tvingas betala hutlösa summor till oförsäkrade kvacksalvare alternativt föder oönskade barn som får en usel start i livet. Det rimmar illa med det liberala snacket om alla människors lika värde. I praktiken vet vi ju att världen inte funkar så.
Jag blir så upprörd att rösten stockar sig varje gång den här frågan kommer på tal. Det känns inte bra att en massa friska, "lyckade", medelklassmänniskor (och dessutom oftast män) ska sitta och besluta över andra människors kroppar. Hur når man de här personerna? Genom att skicka dem på safari bland gatubarnen i St Petersburg eller flickbarnhemmen i Indien och Pakistan? Abortmotståndarna förkroppsligar ju själva antitesen till socialrealism. De får mig att må illa.