Tack dj Ondska för en trevlig kväll på Snotty! Kraftigt scizo låtlista blev det men det var kul. Eagles möter Naked Ape.
När jag satt och väntade på Norsborgståget vid Slussen ringde Robban och Anna på väg hem i taxi från Clarion där de först inte blivit insläppta av den dryge vakten. Så Robban bokade ett rum för 1500 spänn och spatserade sedan fram till vakten och talade om att han bokat det dyraste rummet på stället (även om det väl inte var riktigt sant) och beställde in två feta drinkar i baren. Sen drabbades han av ett anfall av pengaånger och försökte checka ut medelst märkliga påhitt om att någon närstående fått cancer, men såvitt jag vet tjänade Clarion minst 1500 spänn på min käre vän igår. Kan dock inte låta bli att tycka att det var ganska rock´n´roll. Hade jag haft 1500 över hade jag lätt gjort samma sak. Ont ska med ont bekämpas.
Själv har jag ingen anledning till söndagsångest egentligen. Inget fyllehångel blev det. Och inga pengar åtgjorda. Men lite onödigt var det kanske med efterfest hemma hos Robban och Anna där jag drack två stora glas vatten och ett litet med whisky och sen somnade på soffan och vaknade av att solen lyste in genom deras enorma fönster på Lilla Essingen. Men jag fick en fin frukost. Nästan lika bra som brunchen på Clarion;)
Och den där gossen från i fredags, han som jobbade på produktionsbolag men hellre ville odla sin trädgård, messade till slut i går. Och tänk så lättlästa de kan vara, killar. Det han messade hade jag förstått för länge sen: "Jag "glömde" säga att jag har tjej. Ta det som en komplimang!"
Jag undrar varför killar alltid tror att man är sexuellt intresserad när man bara tycker det är trevligt att prata strunt nån timme. Är det verkligen så obegripligt att vi kvinnor kan vilja utöka vår bekantskapskrets även på den manliga sidan ibland?
Nu biologistudier. Tenta i morgon. Jag vill inte.
söndag, november 26, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, det verkar stört obegripligt. Stöter på samma problem jag. Jag föredrar killar som vänner, flickvänner eller ej. De är så små och skakiga och rädda för oss stooora kvinnomonster som tar för oss och är raka på sak. :)
Inte är det obegripligt - det som Penny Lane skriver, alltså ;-)
Utan mina kvinnliga vänner stode jag mig slätt!
Men det finns också kvinnor som får känslonoja av män som visar intresse - innan de ens tagit reda på av vilket slag det är. Och som kan "glömma bort" att man fram till alldeles nyss gjorde roliga saker tillsammans, skrattade och pratade om sådant som har betydelse.
Så rädslan kan finnas på bägge sidor. Sorgligt men sant.
Men vi hjälps väl åt att bättra situationen?
/naturbarnet
Grämer mig att jag missade battlet. Men jag får väl en ny chans snart, hoppas jag.
Skicka en kommentar