Robin Hood i skolmatsalen

Eftersom jag är så förbenat usel på att tjäna pengar tvingas jag lära mig nya kluriga sätt att spara dem istället. Skolluncherna är ett av de mer rumsrena exemplen. Det kostar femti spänn för en liten tallrik lunch på min skola. Femti spänn! Och vi snackar skolkök. Typ torra fiskpanetter och överkokt spaghetti. Vill man ha större tallrik får man betala femton spänn extra. Jag undrar vilka studenter som har råd att äta där. Inte jag och mina klasskamrater i alla fall. Vi sitter där med våra medhavda ostsmörgåsar och sneglar, rentav lite avundsjukt, på alla kids som äter gratis eller har pappor som betalar. Till och med salladstallriken för 30 kronor är för dyr när jag knappt har tvåtusen som ska räcka till allt för både mig och djuren under en hel månad. Även om jag bara behöver luncha två dagar i veckan, när jag går till fyra. Men i dag lassade jag på sallad till tre stora byggjobbare på den där tallriken och öste ner hälften i medhavd plastburk. Och det tänker jag fortsätta med. Kruxet är bara att fler fattiglappar insåg det förträffliga i detta och jag vill ju ogärna dra uppmärksamhet till min nyfunna form av kriminalitet. Nåja, jag kör på tills alliansen inför three strikes and you´re out. Men kan inte låta bli att längta hemskt mycket till Malmö där man får en fetstor falafel i rulle för bara tio spänn. Varför kostar en minifalafel inklusive avbruten turknagel tre gånger så mycket i Stockholm? Stadsmissionen har stängt sitt soppkök också. Eller har de bara flyttat? Det kan ju vara ett bra alternativ annars när man blir less på att äta sallad. Att ta med hemlagad mat som behöver värmas är dock ingen bra idé eftersom köandet till skolans enda mikrovågsugn tar upp halva lunchtimmen. Plus att jag är alldeles för trött för att laga mat när jag slitit med termodynamik och stökiometri hela dagen.