Missade tyvärr P1:s Kaliber om färdtjänsten och hur sjutton man ska kunna leva ett aktivt liv när man är ung och handikappad men bara har tre resor kvar på två månader. Ska man gå till frisören eller ta en fika? Åka till apoteket eller träna? En fet smocka i nyllet är det på alla nyliberaler som inbillar sig att "alla människor har samma möjligheter i Sverige".
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=1316&Artikel=1040981
Tack "Redaktörn" för länken! Ska lyssna så snart jag hinner.
torsdag, november 30, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Ingen liberal skulle någonsin säga att 'alla människor har samma möjligheter'. Det enda sättet för att göra det är att stympa ner alla till minsta gemensamma nämnare, vilket inte är speciellt trevligt. Alla människor ska ha lika Rättigheter, något som inte stämmer i Sverige idag.
Sen förstår jag inte riktigt hur du kan skylla på 'nyliberaler' för att Staten inte vill ge fler resor. Om staten inte snodde 60-70% av dina pengar så skulle inte alla handikappade vara i någon tjänstemans nåd, när de vill som du säger leva ett aktivt liv. Hur kan man leva ett vanligt liv om ens liv bestäms av en byråkrat?
Ändå har jag hört mina nyliberala bekanta säga just detta flera gånger.
Och om man, som du, har inställningen att skatterna ska sänkas förstår jag ännu mindre hur sjuka och handikappade ska få råd till dessa samma rättigheter. Borgarväljarna måste ju inse att välfärd kostar. Och vara beredde att betala för andras väl. Det är framför allt där vi skiljer oss åt.
Vem menar du ska betala sjukresorna för någon som inte har kan arbeta?
Ditt skattesänkaresonemang håller inte.
Well, i så fall sa dina bekanta fel, eller jag tror snarare de menade fel. Att alla människor ha samma möjligheter är en omöjlighet av naturen. Folk föds olika smarta, snygga vare sig man är i en marknadsekonomi eller planekonomi. Däremot ska alla människor ha samma rättigheter och 'möjligheter' (det är i detta sammanhanget dina bekanta pratar om) att kunna göra sitt eget liv bättre.
Anledningen till att du inte förstår mitt resonemang är för att du är så stenhårt inställd på att staten ska fixa allting, och fixar alltid allting. Om folk inte hade fått 70% av sin inkomst borttagen varje månad hade de haft pengarna att kunna hjälpa sjuka och handikappade. Och de hade tom fått lov att hjälpa dem fler gånger än de reglerade 3 gånger på två månader. Verkar oerhört mer humant tycker jag, men du kanske tycker att byråkrater är de bästa personerna för att bestämma över andra människors liv.
Erik. Jag tror, och vet, att människan är sig själv närmast och att överlåta åt välgörenhetsorganisationer att se om sämre lottades välfärd är en dålig idé. Vem hjälper du helst själv - en lungsjuk rökare eller en cancersjuk kommunist? Vissa människor är emot aborter. Andra har inte pengar att genomföra en. Och skall den som skänker sjukhuset en miljon till forskning få gå före i vårdkön?
Vissa saker måste vi låta staten ta hand om för att säkerställa något slags rättvisa/likhet inför lagen etc. Men att jag därmed skulle förorda planekonomi och mer byråkrati - det är dina ord. Jag återkommer gärna till de sociala frågorna. Jag har många historier om hur svårt sjuka människor lämnas vind för våg i vårt samhälle. Var är såna som du då, som säger er vara beredda att hjälpa personligen, bara ni slipper betala skatt? I så fall kanske du kan ge mig sextusen kronor till mina privatläkarbesök i vinter. Möjligheten att söka bidrag till alternativvård genom F-kassan finns nämligen inte längre.
Din nyliberala värld är en utopi, minst lika långt ifrån verkligheten som någonsin Stalins kommuniststat.
Menar du verkligen att välgörenhetsorganisationer är oförmögna att hjälpa människor i nöd? Den idén är du nog ganska ensam om. Faktum är att välgörenhetsorganisationer är mycket bättre på att hjälpa människor än staten.
När jag hjälper människor så brukar jag fundera över hur självvållat deras problem är, och framför allt deras attityd mot deras problem. Politiska åsikter bryr jag mig inte speciellt mycket om, sålänge personen i fråga inte vill utrota mig eller skicka mig till fångläger (vilket faktiskt inte är så oerhört ovanligt att vissa personer vill).
Och ja, det finns massor av exempel på hur vårt samhälle inte bemödat sig att hjälpa sjuka människor. Men man måste fråga sig varför det är så. Och den enkla förklaringen är, förutom skatter, att svenskarna har vant sig så vid att staten fixar allt att de själva är oförmögna att hjälpa andra själv när staten misslyckas. Det är ett tydligt symtom på Farbror Statens tydliga påverkan på samhället.
Jag förstår verkligen inte var du fick ifrån att jag inte ville att staten skulle uppehålla lika för lagen. Jag skrev tom två gånger att alla människor ska ha samma rättigheter, och för att det ska kunna uppehållas behövs en stat med våldsmonopol.
Och du är väl medveten om att Stalin faktiskt var ledare för Sovjet, och faktiskt hade en kommuniststat.
Men jag själv är ganska pragmatisk av mig, satsar mer på att öka folks frihet, istället för att ge dem full frihet direkt.
Erik. Du sätter själv fingret på problematiken med att låta enskilda prsoner avgöra vem som är i bäst behov av hjälp: "När jag hjälper människor så brukar jag fundera över hur självvållat deras problem är, och framför allt deras attityd mot deras problem".
Vem avgör vad som är "fel" attityd? Och vad är egentligen "självförvållat"? Redan mellan dig och mig finns ju en avgrundsdjup skillnad mellan hur vi ser på sociala orättvisor. Därför är jag tacksam så länge jag slipper vara beroende av din välvilja för att överleva.
Tråkigt att så många vill skicka dig till fångläger. Vad kan det bero på?
Jag diskuterar en del med kommunister, då frasen "ni borgare får man skicka till omskolningsläger" brukar dyka upp förr eller senare. De tycker att jag har sådana konstiga och farliga idéer om att ge folk frihet.
'Vem avgör vad som är "fel" attityd?'
Jag, eftersom det är jag som ger hjälpen. Det är min egen högst subjektiva syn som min hjälpsamhet grundar sig på. Men jag skulle aldrig någonsin tvinga på andra min syn, eller för den delen tvinga andra att hjälpa mig om/när jag skulle behöva det. Varför vill du så gärna vara beroende av statens välvilja som grundar sig på tvångskattning av folket istället för välgörenhetsorganisationer, som folk skänker till av egen fri vilja?
Jag gillar helt enkelt inte att staten snor folks pengar till den grad att de blir oförmögna att hjälpa sig själva och andra.
"Det är min egen högst subjektiva syn som min hjälpsamhet grundar sig på. Men jag skulle aldrig någonsin tvinga på andra min syn, eller för den delen tvinga andra att hjälpa mig om/när jag skulle behöva det".
För det första: de småsummor svenskar skänker till välgörenhet räcker inte ens till vab-dagar i ABC-området. Så att påstår att vi skulle kunna finansiera välfärden via frivilliga donationer är ju mer än nyliberalt- det är fullständigt orimligt.
För det andra: jag förstår ju av dina inlägg här att du knappast varit i behov av samhällets hjälp. Eftersom du vågar påstå att du aldrig skulle tvinga andra att hjälpa dig om du behövde det. Så när du ligger dödssjuk på akuten är det helt ok att grannen hellre åker till Mallis än betalar in den skatt som i förlängningen ger dig sjukvård? Tycker du inte alls att vi ska betala in till ett gemensamt system som fångar upp sjuka och arbetslösa? Inte ens de mest förhärdade liberaler i min omgivning resonerar så strängt som du. Den dag någon i din närhet drabbas och behöver Farbror Staten för att överleva tror och hoppas jag att dina vassa kanter slipas en aning. Vi måste ta hand om varandra här i världen. För mig är det kärnan i politiken. Den frihet du förespråkar blir en subjektiv frihet i ett system som slår ut de svaga. Den enda fungerande nyckeln till frihet är social rättvisa.
Nyckelordet är tvinga. Varför skulle jag ha rätt att bestämma om mina grannar får åka till Mallis? Det är inte mina pengar, det är deras. Deras pengar, som jag inte har någon som helst rätt till eftersom det är deras, inte mina. Ser du min poäng. Jag äger inte dina pengar, och därför har ingen rätt till dem. När du börjar prata om att ha rätt till andras egendom så är du inne på en lite läskig väg.
Och tillsammans med ett välutvecklat försäkringssystem och välgörenhetsorganisationer för folk som inte har råd/ vill inte betala försäkringen tycker jag det är fullständigt rimligt att det skulle 'finiansiera välfärden'. jag har absolut inget emot att personer betalar in till ett gemensamt system, det jag har emot är att du vill använda våld för tvinga in folk i detta systemet. Det är det som är skönheten med liberalism, folk får göra vad de vill, som tex skapa sådana system, bara de inte bryter mot någon annas rättigheter (använder våld etc).
'Den enda fungerande nyckeln till frihet är social rättvisa.' Oja, i Sovjet var den sociala rättvisan lysnade. Alla svalt, solidariskt då.
Och skippa skitsnacket om att jag är så rik och inte behöver någon hjälp. Jag är liberal för att det är det bästa systemet för de fattiga, inget annat.
Jag har aldrig påstått att du är rik. Inte heller har jag lyft fram Sovjetunionen som något ideal. Ändå försöker du applicera diverse kommunistiska åsikter på mig för att över huvud taget ha någon användning för dina haltande Mc Carthy-argument. Men du kommer aldrig att vinna den här debatten. För om liberalismen vore det bästa systemet för de fattiga, då skulle naturligtvis alla vara liberaler.
Och det blir mitt sista inlägg i den här tråden.
'Jag har aldrig påstått att du är rik. ' Nej, men du påstod att jag aldrig har behövt någon hjälp av samhället, underförstått eftersom jag är en sådan borgarbracka. Intressant att du kan veta så mycket om en person över internet, när den fakta du har att utgå från är att jag heter Erik och kan svenska.
'Inte heller har jag lyft fram Sovjetunionen som något ideal.' Vilket jag har aldrig påstått att du har. Och eftersom vi båda håller med om att sovjet var något bra ställe kan du väl skippa kommunistretoriken. Och hur fan du får till det att en liberal(yttrandefrihetsfundamentalist) skulle gilla McCarthy får du stå för själv. Det sista argumentet får du nog finslipa lite, tills det blir ja... vad kallar man det... logiskt.
Skicka en kommentar