onsdag, november 08, 2006
Fysik, kapitel 1: Lagen om alltings jävlighet
I dag har jag lipat på skoltoaletten för att jag inte fattade ett smack av uträkningarna under fysiklektionen. Tre missade lektioner och därmed två och ett halvt kapitel efter gör mig ohjälpligt obegåvad i sammanhanget. Det är bara att tugga i sig att NV-basår inte går ihop med vad som brukar kallas "normalt liv". Inte heller går det ihop med den jävla tröttheten som får mig att ligga kvar i sängen när klockan ringer in till biologilektion. Jag är så förbannat trött på att vara trött. Det är den jävla skitmedicinens fel. Tack, fina svenska sjukvård för att ni inte bara sabbar min kropp utan min hjärna också! Jag vet inte vad jag heter längre. Vill bara gå på vernissage och supa mig full på lådvin. Men det finns inte på kartan. På länge. Jag har till och med ringt återbud till mina läkarbesök resten av veckan och nästa. Så hejdå på ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Usch, vad trist. Det enda jag har att komma med (jag, den evighetssjuka) är:
Det här går också över. Förr eller senare blir det bättre. Tro mig.
Förr eller senare är basåret över. Och jag hoppas jag slipper gå på det en fjärde(!) gång. Jag är ju gammal. Har inte tid att dra ut på studierna. Eller råd. Och gissa om man blir uppskrämd av allt snack om Fysik B. Både av lärarna (tycker ni det här är svårt, vänta bara...) och andra elever. Men du har förstås rätt. Jag är bara rädd att jag inte pallar. Är så trött att jag lipar för ingenting.
Men folk säger så mycket dumt för att de är rädda och osäkra i sig själva. Eller bara vill känna sig viktiga och betydelsefulla.
Men du är smart. Och med lite tur och en bra lärare så kommer man igenom vadsomhelst.
¡Ánimo!
tror att fysik är ett ämne som går mycket i vågor och där man kan stöta på mycket friktion i början. Vill bara sända över lite energi och värme och hoppas att arbetet flyter på bättre senare :)
Ni är snälla ni. Men tyvärr hjälper det inte just nu.
Det är inte du som är dum. Det är morfinet som gör en korkad (jag vet vad jag talar om). Man blir en helt annan (och i mitt fall rätt otrevlig människa). Jag vet inte vad du har för typ av smärtor men i mitt fall hjälpte en minidos Tryptizol mer än alla morfinderivat och andra ruggigheter. Men läkarna brukar vara bra på smärtkliniker. Jag har gått på SÖS.
Tryptizol funkar tyvärr inte alls för mig. Har provat det mesta. Men akupunkturen hjälper ju, så en vacker dag slipper jag förhoppningsvis allt vad piller heter.
Akupunktur hjälpte inte mig särskilt mycket. Testade under rätt långa perioder tre olika akupunktörer med mycket gott rykte. En var klart bättre men ingen var i längden värd pengarna och besväret.
Tycks bara hjälpa mot visssa typer av smärta.
Lycka till!
Tack Lisa! Men tråkigt att det inte funkade för dig. Men jag lovar att skriva ett mer utförligt inlägg just om akupunkturen här, I synnerhet eftersom många är så oerhört kritiska, då de förmodligen gått hos någon sjukgymnast eller liknande som bara har socialstyrelsens kortkurs i bagaget och detta är ju som att be en hovslagare agera veterinär... Många som kallar sig akupunktörer gör ju mer skada än nytta, tyvärr. Inte minst för synen på österländsk medicin som ju är en helt annan grej. Jag återkommer i ämnet som sagt.
Två av de jag gick hos var utbildade i Kina med oerhört gott rykte. Hos den ena fick jag viss effekt men ganska liten jämfört med den jag fick med en pyttedos Tryptizol som gjort mig nästan smärtfri i långa perioder. Med mycket små biverkningar.
Det tråkiga är att man ofta får så dåligt bemötande i vården när man är vad som tidigare kallades SVBK (sveda-värk-bränn-kärring). Först sista året har jag fått riktigt bra omhändertagande av både vårdcentral och smärtklinik.
Man måste få prova sig fram med olika behandlingar i lugn och ro.Konventionella och alternativa (så länge det inte är rent kvacksalveri).
Jag ska börja på Feldenkrais igen. Det är fantastiskt bra för just mig.
Skicka en kommentar