Jag är på lite bättre humör i dag efter ett mycket märkligt betygssamtal. "Du har höga ambitioner. Och om du skriver lika bra på sista provet kommer jag att ge dig mvg", sa fysikläraren. Fysikläraren! Jag begriper ingenting. Jag menar: Jag begriper ju ingenting! Har verkligen inte haft tid och ork att satsa på något annat än g och inför sista provet gjorde jag inte en enda övningsuppgift över g-nivå. Jag hann helt enkelt inte. Men provet var lätt. Med grunderna inbankade i bakhuvudet, en bra formelsamling och lite logik gick det alltså att få 33 poäng av 34. Undrens tid är inte förbi.
Och jag som inte ens behöver mvg. Men det sa jag förstås inte till fysikläraren;)
Fan, vad skönt det är att slippa känna sig sådär dum som jag gjorde härom veckan. Sånt kan verkligen sänka en.
Nu ska jag iväg och träffa min gamle redaktörsvän Sten som är på facklig kurs i Stockholm. Har inte sett honom på ett år. Men vet redan vad vi kommer att prata om. Att det var bättre förr. När vi jobbade ihop och golvade konkurrenterna med de bästa nyherna varje dag. Det var fantastiskt skönt att få vara del av en så effektiv och begåvad liten redaktion där jobben alltid fördelades rättvist och jämställt och vi i 99 fall av 100 var helt överens om nyhetsvärderingen. Tveklöst var det till största delen på NA jag gjorde mina bästa grejer och skolades till en bra journalist. Medan andra arbetsplatser mest gjort mig desillusionerad, uppmuntrat till slarv och felvinklingar och utarmat mitt språk. Allra vanligast är dock att inte tillvarata reportrarnas individuella kunskaper. Som att låta någon som faktiskt läst kriminologi jobba som krimreporter istället för på nöjet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är MYCKET smartare än du tror! Jag säger bara 2,0 :-)
Tack, söta du!
Skicka en kommentar