Varför, varför varför fick jag för mig att jag skulle gå och klippa mig? Det är visserligen jobbigt att behöva lägga en massa tid, hårrullar och stylingprodukter på en halvutvuxen kalufs varenda gång jag ska gå utanför dörren. Men det försvarar knappast den centimeterkorta stubb a´la Kvinnofängelset som jag nu tvingas leva med för en lång tid framöver. Någon som vet var man kan köpa schyssta peruker som inte ser ut som de tillhör en Halloweenkostym från Buttericks?
Minns när mamma kom hem med en liknande frisyr någon gång sent 70-tal. Hur hon möttes av tonårsdotterns: "Nej, fy fan morsan! Du får inte följa med på föräldramötet i skolan på fredag!". Sedan makens: "Det hinner i alla fall växa ut till semestern" och slutligen lilla jag som kröp upp i hennes knä och sa: "Jag tycker om dig i alla fall jag, mamma. Fast du är ful".
Själv har jag varken barn eller make. Och lär inte få ligga på ett halvår heller, med den här frisyren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag förstår dig, men det tar inte ett helt halvår, och hela vintern kan du ju ursäkta dig med en mössa.
jag är också inne på självångestspåret efter ett par dagar i vinterkräksjukans tecken.
Stackars liten Victor. Krya-på-dig-kram!
I morgon är det jag som går till Smink och Perukmakarn på Renstiernas och köper mig en "vintermössa".
Penny Lane, jag är säker på att du är skitsnygg. Låt inte en ond frisör (rakapparaten?) put you down!
I dag har jag varit "stökig ungdom" och haft mössan på mig i skolan. Det är sannerligen tur för tanten att det är 2000-tal. Nu iväg till S&P!
Skicka en kommentar