Nu har jag ätit makaroner. Och sorterat mina vinylsinglar. De är inte så många, men säger ganska mycket om vilken typ av musik jag gillade när jag växte upp. Rolig nostalgi. Vilket påminner mig om att jag verkligen måste skaffa förstärkare och högtalare till vinylspelaren. Och en puck till singlarna.
This is it:
ABC: The look of love
Bryan Adams: Heaven (Martina Ledin som jobbade med mitt ex körde denna istället för bröllopsvals, på det där rockstället vid Mariatorget;)
A-HA: The sun always shines on tv
Marc Almond/Gene Pitney: Somethings gotten hold of my heart
Alphaville: Big in Japan
Paula Abdul: Straight up
Blondie: Call me
Kate Bush: Running up that hill
The Clash: This is England
Peter Cetera: Glory of love
Irene Cara: Flashdance
Culture Club: Karma Chameleon
Duran Duran: Girls on film
Eldkvarn: Den långa färden och Långsamt tåg
Art Garfunkel: Bright eyes
Ted Gärdestad: Satellit (stor barndomsidol, första gången jag fick stanna uppe och se melodifestivalen var 1979)
The Housemartins: Caravan of love
Joan Jett & The Blackhearts: I love rock´n´roll
Elton John: Goodbye Yellow Brick Road
Nik Kershaw: The Riddle
Kaoma: Lambada (här göms inga sämstjävlar)
Cyndi Lauper: Time after time, True colors och Girls just want to have fun
Lustans Lakejer: Stilla Nätter
George Michael: Careless whisper
Maria McKee: Show me heaven
Paul McCartney: Waterfalls (underbar låt som han skrev till fru Linda, den goda)
Mott the Hoople: All the young dudes och Roll away the stone (idolen Bowie producerade)
Nena: 99 Luftballons (skoldiskotryckare som plötsligt blev svår att dansa just tryckare till)
New order: World in motion (en av NO:s sämsta men en av de bästa fotbollslåtar som gjorts. Kan bara komma på en som är bättre: Don´t come home to soon med Del Amitri)
Pet Shop Boys: West end girls (minns ännu var jag hörde den först: i ett avsnitt av Moonlightning med Bruce Willis och underbart vackra Cybill Shepherd)
Ratata: Glad att det är över (jag bad dj:n på Vickan i Karlskoga spela denna med en hälsning till min allra första pojkvän när han gjort slut. Sen hånglade jag upp en annan kille;)
Rolling Stones: Mixed Emotions
Roxy Music: More than this
Sandra: Maria Magdalena
Mauro Scocco: Mitt liv och Om du var min (en barndomsidol men mest det han gjorde med Ratata och de två första soloskivorna. Sen gick det utför. Men Kall stjärna som kom härom året borde ha blivit en hit)
The Smiths: Shoplifters of the world unite (alla sökare har sin Smithsperiod men de var verkligen ett grymt bra band. Politiska på 80-talet när ingen annan vågade vara det. Utom Bono och Sting då, men de saknar ju humor)
Siouxie and the Banshees: Dear Prudence
Spandau Ballet: Only when you leave
Sweet: Fox on the run (syrrans idoler som jag tog över)
Simple Minds: Don´t you forget about me (diggade dessa tråkmånsar stenhårt i gymnasiet men bästa låten har de inte ens skrivit själva)
Thåström: Karenina (Varför har jag den här? Måste vara exets. Jag hatar Thåström! Helt klart Sveriges mest överskattade artist)
Tears for fears: Everybody wants to rule the world
Bonnie Tyler: It´s a heartache
Soft Cell: Tainted Love
Violent Femmes: Children of the revolution
Ultravox: Dancing with tears in my eyes (det blir inte mkt bättre än så här)
Nästan ingen hårdrock alltså. Jag gillar inte så mycket av 80-talshårdrocken. Är mer inne på glam och 70-tal. Men innan jag upptäckte Bowies kamrater var det väl Tracks och syntpop som gällde. Saknar Howard Jones och Stock-Aitken-Waterman i samlingen men de finns nog representerade på LP eller kassettband någonstans.
Seså - alla ni bloggvänner där ute: Jag vill se lite listor från er med!
4 kommentarer:
It´s a heartache, Tainted Love, Dancing with tears in my eyes... är det verkligen så hemskt att vara singel? Jag trodde att jag trivdes som singel... men jag hade kanske fel? ; )
När jag sitter och sorterar min skivsamling känns det alldeles utmärkt. Men så är det väl också nån slags verklighetsflykt att leka High Fidelity och ändra om och om igen. Nu efter genre. Men jag har funderat på årtal nästa gång.
Vad hände med Mezzoforte?
/r
Ha ha haaa! Den låg som bekant i den där backen du fick. Tillsammans med Uggla och annan skit. Ursprungligen en gåva från en fet dj som hade the hots för först syrran och sen mig. Men några pärlor behöll jag. Även om The Messagetolvan med Grandmaster Flash blev kvar hos exet. Han har säkert sålt den och tjänat några spänn.
Men Moody Blues saknar jag på riktigt.
Skicka en kommentar