Det är fantastiskt vad en blogg kan ge. Som till exempel mat för minst en vecka. När superfina matskribenten Lisa Förare-Winbladh läste om min knapra ekonomi och mina usla matvanor skrev hon ett inlägg här på Utsikt. Så nu ska jag hem till henne och hämta en massa quornpaket i veckan! Visst blir man alldeles varm inombords. Tack, Lisa!
Biologiprovet gick förresten hyfsat. Även om jag inte kunde redogöra för de olika faserna i mitosen/meiosen. Men ett G ska jag nog ro hem. Bara två tentor kvar innan jul nu. Jag längtar. Inte efter själva julen. Den har alltid varit en plåga de år jag inte haft någon pojkväns familj att fly till. Men själva ledigheten ska bli skön. Kanske äntligen får tid för min sjukgymnastik. Men är rädd att jag måste betala även för det. När jag jobbade på den stora draken fanns ett gym/badhus i källaren där det aldrig var överfullt eller kallt och lysrörsläskigt som på Eriksdal. Anställda med familj tränade gratis och innan min vän R skaffade flickvän funderade jag på att fråga honom om han inte kunde fixa in mig där. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Det sista jag vill är bli ihop med en murvel igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där med träning, ja. Jag skaffade hantlar - det kanske vore nåt?
Jag har ett par, men det är rätt meningslöst. Simning är det enda som tränar hela kroppen och ryggen utan att det sliter för hårt.
Skicka en kommentar