Somliga går i trasiga skor

"De som njuter klassamhällets frukter ser inte klassamhället", skriver Yrsa Stenius i dagens Aftonblad. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,925661,00.html
Och jag kan inte låta bli att tänka på Johan Stael von Holstein som får strössla sina fördomar i Metro med jämna mellanrum. Nu senast om miljöhotet och hur vi ska vända växthuseffekten med kapitalismens fria krafter. Bara von Holstein slipper avstå sina semesterresor till andra sidan jorden - eller, ve och fasa, beläggs med straffskatt. All skatt utöver 30% av inkomsten ska vara frivillig och energibesparingar som lågenergilampor och treglasfönster menar han är en droppe i havet. Trots att det finns oberoende siffror som visar att vi faktiskt skulle kunna stänga ett kärnkraftverk bara genom dessa enkla besparingar. Men nu är ju inte von Holstein någon biolog. Och inte särskilt upplyst över huvud taget när det gäller miljöfrågor, som av högern länge setts som "mjuka" och därmed mindre viktiga frågor i politiken. Tänk att det skulle behövas en amerikansk presidentkandidat för att ens få upp ämnet på den politiska agendan. Synd bara att det inte skedde före valet.
Men tillbaka till klassfrågan. Något Stael von Holstein i sin förra krönika sade sig vara hjärtligt trött på att höra om. I hans Sverige finns inga klasser, ty från sin privilegierade position ser han inte den trötta kvinnan som slavar på sitt underbetalda vårdjobb trots kronisk värk. I hans värld är det självklart att sjuka och arbetslösa ska få betala priset för hans subventionerade städhjälp. Johan Stael von Holstein kallar det frihet. Ändå visar en ny, oberoende undersökning att endast den som tjänar mer än 40 000 per månad kommer att dra nytta av de nya pigjobben. Jag säger ge hjälpen till dem som bäst behöver dem, till de gamla och de sjuka. Och ge den gratis. I dag har vi ett samhälle där den som skickas hem orörlig från sjukhus förväntas klara sin vardag själv, utan hemhjälp. Är det verkligen så svenska folket vill ha det? Jag är benägen att svara ja på min egen fråga. För precis som Carl Bildt så riktigt sa i slutdebatten före valet är svenska folket i dag inte ett arbetarklassfolk utan ett medelklassfolk. Som bor i villa med dubbelgarage och åker på minst två semesterresor utomlands per år och bloggar om mode, mobiltelefoner och mp3-spelare och sannerligen har råd att konsumera. Som aldrig förr.
Men den som inte har råd med allt det där. Den som inte har råd att betala för hemhjälp när hon ligger orörlig hemma i sängen. Den som aldrig varit i Thailand eller på Mauritius eller ens äger en dvd-spelare. Den som måste låna av någon annan för att lösa ut sin dyra medicin. Varför ska de fattiga betala priset för att de som redan har ska få mer? Jag förstår inte poängen, mer än att de som röstar efter sin egen plånbok och är i majoritet uppenbarligen skiter i de fattiga. Och eftersom dagens fattiga i de flesta fall är oorganiserade pga arbetslöshet eller sjukdom ordnas inga arga demonstrationer som får marken under Rosenbad att dallra. Det duger så bra med någon tv-gala för tredje världen då och då. För att flytta fokus från vårt eget lands stora orättvisor under devisen "det finns ju alltid de som har det värre".
Min rika släkting och hennes man får sänkt/slopad fastighetsskatt, sänkt inkomstskatt och schyssta kringfartsleder runt Sthlm så mannen kan ta bilen till jobbet varje dag. Ingen av dem är med i någon a-kassa, så höjningen av avgiften och sänkningen av ersättningen där drabbar inte dem. Hon är hemmafru så försämringar i sjukförsäkringen drabbar inte heller henne. Och maken har råd med vilken privat vård han önskar till hela familjen, så höjningen av egenavgifterna gräver knappast några djupare hål i deras plånböcker. För att inte tala om barnbidraget som de till och med själva inser är så vansinnigt missriktat.
Jag undrar hur kd och alliansen tänkte när de annonserade att "ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter". För den andra änden av befolkningen lämnas just efter. I sticket. Och jag är jävligt tacksam för att mina föräldrar fortfarande lever så de kan skicka mig några hundringar till mat och kläder då och då. Utan dem och min förra pojkvän skulle jag inte sitta här och skriva detta i dag. För det var de som fick rycka ut och ta hand om mig när jag var sängliggande. Så, fet, jävla tur för mig att de fanns där. Men fet, jävla otur för alla dem som ingen har.
Men hey, några kringfartsleder och 10 000 pigor till så blir det nog ett jävla drag under galoscherna. För dem som går i dessa skodon.